Schweizerosten

Igår hade både jag och mattias ledigdag och vi beslöt oss för att vi skulle bestiga en av topparna här i arosa. Sagt och gjort började vi knata uppåt. Jag trodde att det inte skulle vara så jobbigt med det visade sig att våra snowboard/skidpjäxor inte riktigt hade nog med bärighet som resulterade att vi sjönk ned när vi försökte gå. Detta gjorde att det blev 15 gånger jobbigare än vad jag hade tänkt. Efter vi hade gått en timme var vi fortfarande inte uppe på toppen. Då märkte vi att en snor randoné kille hade börjat vandra i samma spår som vi upp på berget. Efter en kvarts ytligare plumsande så var han förbi oss. Kändes som om världen rasade samman när han bara gled förbi. Då svor jag och marre att vi aldrig skulle vandra utan snöskor eller liknade.



När vi äntligen kom upp så vart både jag och Mattias alldeles tagen av den otroliga utsikten som vi nu skådade. Det blev legendariskt när Coldplays Amsterdam började strömma ur Mattias bärbara högtalare.




När vi lyckades slita oss från utsikten så märkte mattias att jag hade glömt batteriet till videokameran. Suck. Men som tur hade jag med mig fotokameran så jag fotade mattias som plåster på såren för mitt lilla fatala misstag




På kvällen gick jag marre och stefan till badhuset här i arosa. Eller det var mer som ett spa bad med bastus. Så där mådde vi gått i 2 h innan vi tog en taxi hem till stefan där han tillagade maten som vi tidigare hade införskaffat. Kanske ska tillägga att han jobbar som kock=jättegott. Vi avslutade kvällen med att se en film.



 Peace out