Randoné jonas
Efter att ha varit lite besvikna på att vi än en gång sovit bort en morgon med solsken och pudersnö beslöt vi oss för att testa randonegrejerna på eftermiddagen efter första jobbpasset. Eftersom vi ville veta hur mycket fortare det skulle gå så gick vi samma hike som förra gången. Första gången tog det 1,25h men nu kunde vi knäcka samma strecka på 30 min. dessutom var vi inte så fruktansvärt trött när vi kom upp till toppen. Kan säga att randoné livet är 4 gånger bättre än att vara ”här-kommer-jonas-som-plumsar-med-snö-upp-till-midjan-för-han-vill-åka-orörd-pudersnö”
Hela vägen upp hade vi strålande solsken men eftersom både jag och marre inte har så tur så kan ni ge er tusan på att det kom in ett massivt molntäcke som gjorde oss absolut snöblinda. Men efter att vi hade sakta åkt ned så var vi tvungna att ta lite fart så vi skulle kunna ta oss tillbaka till pisten. Detta skulle vi aldrig ha gjort. Eftersom jag är dummast så åkte jag förs och efter kanske 200 m så tittar jag åt vänster för att försöka få någon kontrast. När jag tittar till vänster tänker jag ”detta ser ut som det skulle kunna ha varit ett dropp” i samma ögonblick som jag tänkte denna tanke kännde jag hur jag blev tyngdlös. Eftersom jag är lite hispig trode jag direkt det var en glaciärsprika och jag gick mot en säker död. Men efter 0,0003 sekunder tog jag mark. Jag hade droppat en meter i bilndo och vurpat. Lycko marre såg mig falla över kanten så han bromsade in och skrattade åt mig. Kan lägga till att det inte finns glaciärsprikor här eftersom det inte finns glaciärer här. (nu kan du andas ut mamma!)
När vi hade tagit oss hem var det 40 min tills vi skulle vara tillbaka på jobbet och påböja 5,5h passet. Peace
Hela vägen upp hade vi strålande solsken men eftersom både jag och marre inte har så tur så kan ni ge er tusan på att det kom in ett massivt molntäcke som gjorde oss absolut snöblinda. Men efter att vi hade sakta åkt ned så var vi tvungna att ta lite fart så vi skulle kunna ta oss tillbaka till pisten. Detta skulle vi aldrig ha gjort. Eftersom jag är dummast så åkte jag förs och efter kanske 200 m så tittar jag åt vänster för att försöka få någon kontrast. När jag tittar till vänster tänker jag ”detta ser ut som det skulle kunna ha varit ett dropp” i samma ögonblick som jag tänkte denna tanke kännde jag hur jag blev tyngdlös. Eftersom jag är lite hispig trode jag direkt det var en glaciärsprika och jag gick mot en säker död. Men efter 0,0003 sekunder tog jag mark. Jag hade droppat en meter i bilndo och vurpat. Lycko marre såg mig falla över kanten så han bromsade in och skrattade åt mig. Kan lägga till att det inte finns glaciärsprikor här eftersom det inte finns glaciärer här. (nu kan du andas ut mamma!)
När vi hade tagit oss hem var det 40 min tills vi skulle vara tillbaka på jobbet och påböja 5,5h passet. Peace
Kommentarer
Postat av: Andas in, håll andan, andas ut....
Kursen jag gick i profylax andning inför din ankomst har nu äntligen kommit till sin fulla rätt. JAg är nu fulländad i konsten att undvika svimning till följd av hyperventilering. Tack till västerbottens läns landsting som erbjöd mig denna kunskap utan kostnad och tack för att du J håller kunskaperna vid liv. TAck, tack...
Postat av: syster yster
Det ser riktigt härligt ut med all snö. Jag har det bra har varit lite små sjuk men nu är jag bättre. Vi har varit i bangkok nu och varit med om en del. Nu ska vi vara hema någon dag för att sen fara ut på nån ö. Kramar
Trackback
